Introduktion: Att bygga en hållbar framtid som utgångspunkt för beslutsfattande

1. Investeringar i kvaliteten på utbildning och forskning

• 1.1 Forsknings-, utvecklings- och innovationsfinansiering till minst fyra procent av BNP
• 1.2 Kontinuiteten i högskoleutbildningen och forskningen ska tryggas
• 1.3 Kontinuerligt lärande
• 1.4 Mer mångsidig användning av doktorernas kompetens
• 1.5 Fler internationella experter
• 1.6 Den matematisk-naturvetenskapliga kompetensen ska ökas
• 1.7 Kvalitetsundervisning kräver tillräckliga resurser
• 1.8 Meningsfull praktik och utbildning som är relevant för arbetslivet
• 1.9 Välmående personal och studerande

2. Arbetslivet ska förnyas med människan i centrum

• 2.1 Psykisk hälsa ska beaktas på arbetsplatserna
• 2.2 Början av arbetskarriären
• 2.3 Arbetslivet ska göras mer familjevänligt
• 2.4 Arbete ska alltid vara lönsamt
• 2.5 Den gröna omställningen ska genomföras socialt hållbart
• 2.6 Yrkesreglering ska tryggas
• 2.7 Arbetstagarnas rätt att få sina rättigheter befrämjade
• 2.8 Distansarbete ska utföras på ett arbetstagarorienterat sätt
• 2.9 Människohandel ska utrotas i Finland

3. Naturresursbranscher och cirkulär ekonomi som grund för hållbar ekonomi och försörjningsberedskap

• 3.1 Bioekonomins tillväxtpotential ska utnyttjas
• 3.2 Den cirkulära ekonomin ska bli det nya normala
• 3.3 Forsknings-, utvecklings- och innovationsfinansiering, offentlig upphandling och företagsstöd ska allokeras hållbart
• 3.4 Försörjningssäkerheten ska tryggas inom jordbruk, skogsbruk och industri
• 3.5 Ett hållbart livsmedelssystem
• 3.6 Näringsrekommendationerna ska tillämpas bättre i praktiken
• 3.7 Skogarnas kolreserver ska ökas
• 3.8 Ekologiskt hållbara material inom bygg och industri
• 3.9 Lita på styrkor i utvecklingssamarbetet och serviceexporten

4. Naturens mångfald ska tryggas och klimatkrisen bekämpas

• 4.1 Högklassigt miljöskydd och förvaltning av naturresurser kräver tillräcklig finansiering för forskning och uppföljning
• 4.2 Miljöförvaltningens resurser ska tryggas
• 4.3 Skötsel av vatten och hav
• 4.4 Effektiva naturgärningar och förutsägbar lagstiftning ska främjas på ett omfattande sätt
• 4.5 Frihet från fossila bränslen
• 4.6 Utsläppen från torvmarker ska minskas målmedvetet
• 4.7 Alla ska ha möjlighet till välbefinnande från naturen
• 4.8 Ekologisk kompensation och naturvärdesmarknaden som en del av hållbart naturarbete

Introduktion: Att bygga en hållbar framtid som utgångspunkt för beslutsfattande

Förbundet för natur-, miljö- och skogsvetare samt livsmedelsbranschens högskoleutbildade Loimu rf består av över 22 000 högutbildade experter. Till sin utbildning är Loimus medlemmar agronomer, biologer, biovetare, livsmedelsvetare, fysiker, geologer, kemister, limnologer, geografer, matematiker, meteorologer, forstmästare, nutritionister, miljövetare – och mycket mer. Loimus medlemmar arbetar i expert- och ledningsuppgifter inom flera olika branscher och sektorer, och deras kompetens är central vid byggandet av en hållbar framtid.

Vi lever i en tid av flera kriser samtidigt. Världspolitiken är i omvälvning, samtidigt som klimatkrisen fortskrider och den biologiska mångfalden minskar. Finlands framtid måste grunda sig på socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbara lösningar. Förvaltningens strukturer och resurser ska stödja utnyttjandet av sektorsövergripande kunskap och kompetens som stöd för beslutsfattandet. 

Vi behöver nåbara, gemensamma visioner om framtiden.

Detta program sammanställer Loimus mål för politiska riktlinjer med vilka Finland kan stärka forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamheten, förnya arbetslivet, hitta nya tillväxtmöjligheter genom hållbart utnyttjande av naturresurser samt trygga naturens bärkraft och ett livsdugligt klimat för kommande generationer. Programmet utarbetades första gången 2018, året efter Loimus grundande. Sedan dess har Loimu vuxit avsevärt, och från början av 2026 representerar förbundet förutom natur-, miljö- och skogsvetare även högutbildade inom livsmedelsbranschen. De nya branscherna och förbundets mångfaldiga medlemskår syns i målen.

En av Loimus värderingar är mod. I detta program kräver vi många saker som vi tror kommer att vara till nytta för vårt samhälle, och vi försvarar saker där nedskärningar orsakar betydande skada. Många av våra mål delas i stor utsträckning av civilsamhället och näringslivet. Vi är öppna för att samarbeta med olika organisationer, eftersom det är mer effektivt att förändra världen tillsammans. Vi behöver positiva, nåbara och delade visioner om framtiden. Bekanta dig med programmet och kom och bygg en hållbar framtid tillsammans med oss!

1. Investeringar i kvaliteten på utbildning och forskning

Finland har ambitiösa mål som en stat som grundar sin framgång på kompetens samt hållbar förvaltning och användning av naturresurser. Dessa mål uppnås när vi har tillräckligt med spetskompetens och använder resurserna på ett förnuftigt sätt.  En långsiktig utbildnings- och innovationspolitik har varit en av våra viktigaste framgångsfaktorer. Toppexperter kommer in på arbetsmarknaden endast om undervisningen vid våra högskolor producerar sådana. I utbildningen ska man satsa på att höja kompetensnivån, inte bara på antalet högskoleutbildade.  Det är bara med ett högkvalitativt utbildningssystem som vi kan behålla vår position som ett av världens mest välmående och stabila samhällen. 

Långsiktig utbildnings- och innovationspolitik.

Finland måste investera mer än idag i högklassig utbildning och främjande av den innovation som uppstår därav. Våra framtidsutsikter försämras om staten med sina åtgärder försvagar högskolornas verksamhetsförutsättningar eller finansieringsbasen för forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet.

1.1 Forsknings-, utvecklings- och innovationsfinansiering till minst fyra procent av BNP

Målet att öka FUI-finansieringen till fyra procent av bruttonationalprodukten år 2030 infördes i lagen år 2023. Som stöd för målet styrs FUI-finansieringen med en flerårig plan och statsrådets strategiska val. Målet är mycket viktigt för Finlands framgång, och riksdagen ska även i fortsättningen sträva ambitiöst mot det. När man gör val om hur finansieringen ska allokeras ska en betydande andel av den riktas till branscher som bygger en hållbar framtid samt särskilt den finansiering som riktas till högskolornas FoU-verksamhet ökas. 

1.2 Kontinuiteten i högskoleutbildningen och forskningen ska tryggas

Vetenskap och bildning har ett värde i sig och forskningsfriheten måste skyddas. En stabil finansieringsbas för högklassig undervisning och forskning är av yttersta vikt för utvecklingen av den finska forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamheten. Finansieringen av universitet och yrkeshögskolor måste stärkas avsevärt jämfört med nuläget för att vi ska klara oss i den internationella konkurrensen. Detta kan åstadkommas både genom att öka den direkta statliga finansieringen och genom att kapitalisera högskolorna med ett engångsbelopp på minst tio miljarder euro. Högskolornas finansiering måste göras mer förutsägbar och tydligare än idag genom att öka betydelsen av grundfinansiering i högskolornas finansieringsmodell. Dessutom ska högskolornas finansieringsmodeller utvecklas så att de uppmuntrar till långsiktigt forskningsarbete och flera bestående anställningsförhållanden. Högskoleutbildningens avgiftsfrihet ska upprätthållas och terminsavgifter ska inte införas för inhemska studerande eller studerande från EU- och EES-området.

Utöver den universitetsbaserade grundforskningen spelar tillämpad forskning en nyckelroll i att lösa globala problem. Finansieringen av statliga forskningsinstitut har minskats avsevärt under det senaste decenniet, vilket har lett till att de bedriver mindre forskning än tidigare. Denna utveckling måste vändas. Forskningsinstituten ska finansieras på en tillräcklig nivå. Detsamma gäller forskningsfinansieringen för universitetssjukhus. Vi ska också hålla fast vid hälso- och sjukvård som baserar sig på högkvalitativ forskning, även om det finns ett stort tryck på finansieringen av social- och hälsovårdstjänsterna.

Högskoleutbildningens avgiftsfrihet måste upprätthållas.

I högskolornas strukturförändringar och eventuella sektoröverskridande sammanslagningar som syftar till besparingar ska kvaliteten på den forskningsinfrastruktur som ska bevaras, den kontinuerliga forskningen och undervisningen samt den resurstilldelning som förändringen kräver tryggas. 
 
Resurser som frigörs från administration, stödtjänster och lokaler ska också styras till att upprätthålla kvaliteten på undervisningen och forskningen. Tvärvetenskapliga enheter stärker den regionala livskraften, gör studierna smidigare och breddar forskningsbasen. 

1.3 Kontinuerligt lärande

Nyckeln till att fortsätta den finländska framgångssagan är att utveckla kontinuerligt lärande och flexibla utbildningsmodeller för dem som utför krävande expertarbete. Loimu har tillsammans med åtta andra fackorganisationer inom Akava utvecklat osaamistili-modellen som skulle vara ett nytt sätt att fördela kostnaderna för kontinuerligt lärande mellan arbetstagare, arbetsgivare och staten. Det nya systemet skulle också göra det mer lönsamt att genomföra kompetenshelheter som är kortare än högskoleexamen, vilket skulle underlätta kompetensutvecklingen vid sidan av arbetet.

Utöver utbildningskostnaderna ska utkomsten under studierna tryggas. För examensstuderande innebär detta ett tillräckligt stort studiestöd som möjliggör heltidsstudier. Vuxenutbildningsstödet upphörde år 2024. I dess ställe behövs akut ett nytt stöd, eftersom kontinuerligt lärande eller byte av bransch inte får vara beroende av individens ekonomiska risktagande. Arbetslösa ska kunna studera utan att förlora arbetslöshetsskyddet.

1.4 Mer mångsidig användning av doktorernas kompetens 

Den finländska doktorandutbildningen har förnyats under de senaste åren. Målen om att sysselsätta doktorer mer än tidigare inom näringslivet måste främjas. Man bör dock inte kompromissa med kvaliteten på doktorandutbildningen. Huvudmålet med en doktorsexamen är att den som avlägger den ska producera ny högklassig, originell forskning som främjar vetenskapen. Att förkorta tiden för att avlägga en doktorsexamen är ett hot mot både kvaliteten och doktorandernas psykiska välfärd.

Samarbetet mellan doktorandutbildningen och det övriga arbetslivet bör ökas. Ansvaret för doktorers sysselsättning i företag ska dock inte enbart vara på universitetens ansvar. Kommersialiseringen av forskningskompetens och näringslivets kulturella förändring i sysselsättningen av doktorer kräver att frågan främjas med politiska medel, till exempel när FUI-finansiering allokeras. Även inom den offentliga sektorn behövs kompetens på doktorsnivå, och doktorernas karriärvägar inom den offentliga sektorn bör stärkas.

Arbetslöshetsskyddet för doktorander ska förtydligas och rätten till inkomstrelaterat arbetslöshetsskydd och intjänande av arbetsvillkor ska tryggas.

Könsstrukturer och uppfattningar om att söka sig till utbildning ska demonteras.

1.5 Fler internationella experter 

Finland behöver betydligt fler internationella experter. Enligt Färdplanen för utbildnings- och arbetsrelaterad invandring 2035 strävar Finland efter att minst fördubbla den arbetsrelaterade invandringen från den nuvarande nivån fram till 2030 så att den totala ökningen av minst 50 000 arbetsrelaterade invandrare som hållbarhetsfärdplanen förutsätter förverkligas. Målet är att tredubbla antalet nya utländska examensstuderande till 15 000 år 2030. Samtidigt strävar man efter att öka andelen utländska studerande som finner sysselsättning och stannar kvar i Finland till 75 procent.

Allt detta kräver förändringar av det finländska samhället och arbetslivet. Inresan ska underlättas och tillståndsprocesserna göras smidigare, särskilt om personen redan har en arbetsplats i Finland. Utbudet av språkundervisning i finska och svenska måste förbättras och resurser måste allokeras för stöd för integrationen. För internationella studerande ska dessa vara i ordning inom examensprogrammen och det ska underlättas för dem att stanna kvar i Finland efter examen. Samhällets tjänster måste kunna erbjudas på ett tillgängligt sätt för invandrare, oavsett om det handlar om småbarnspedagogik eller hälsotjänster. Användningen av anonym rekrytering ska bidra till att avlägsna onödiga hinder förutom för finländarnas även för invandrarnas sysselsättning.

1.6 Den matematisk-naturvetenskapliga kompetensen ska ökas

Den naturvetenskapliga och matematiska kompetensen i slutet av grundskolan har försämrats, vilket bland annat syns i OECD-ländernas PISA-undersökningsresultat. Denna kompetens behövs dock i allt större utsträckning. Målen i Finlands nationella LUMA-strategi ska uppnås senast år 2030. Utvecklingen av den matematisk-naturvetenskapliga kompetensen kräver en medveten satsning på hela utbildningsvägen, ända från småbarnspedagogiken. I grundskolan och på andra stadiet stärks kompetensbasen, i högskoleutbildningen fördjupas expertkompetensen, och i arbetslivet måste man kunna uppdatera kompetensen även inom naturvetenskapliga områden. I samhällsdebatten ska den allmänna vetenskapliga läskunnigheten stärkas.

Naturvetenskapsstudier ska göras attraktiva för alla, oavsett kön. Samtidigt måste man erkänna att det finns betydande skillnader mellan könen när det gäller att söka sig till högskoleutbildning inom olika branscher, och att i genomsnitt fler kvinnor än män för närvarande utexamineras från högskolor. Olika könsstrukturer och uppfattningar om att söka sig till utbildning ska aktivt demonteras.

Vetenskapsfostran ska stärkas genom att säkerställa kontinuiteten i finansieringen av LUMA-centralerna. Vid högskolornas urval är det bra att balansera vikten av matematisk kompetens inte bara med naturvetenskaper utan också med språkkunskaper samt samhällsvetenskaper och humaniora. Även naturvetenskapsexperter behöver dessa färdigheter för att lyckas. Urvalsproven ska bevaras som en kanal för högskolestudier. 

1.7 Kvalitetsundervisning kräver tillräckliga resurser

Varje examen ska innehålla tillräckligt med praktisk övning, som är lämplig för examen, som närundervisning. Högklassiga undervisningslokaler och universitetsforskningsstationer som lämpar sig för detta är nödvändiga för många av Loimus utbildningsområden. Universitetens ökade lokalkostnader får inte utgöra ett hinder för genomförandet av högklassig forskning och undervisning.

Distans- och hybridundervisningens möjligheter ska utnyttjas. Utbildningens tillgänglighet kan förbättras utan att kvaliteten försämras. 

Förändringar i utbildningsmängderna ska basera sig på statistik och forskningsbaserad framförhållning som beaktar anställbarhet. Eventuella nya nybörjarplatser ska finansieras genom permanent ökning av finansieringen.

Utbildningsmängderna ska baseras på framförhållning som beaktar sysselsättning.

1.8 Meningsfull praktik och utbildning som är relevant för arbetslivet 

Staten ska investera i tillräckliga resurser för högskolorna för att ordna studiehandledning och karriärtjänster. Med arbetsmarknadsorganisationerna är det möjligt att hitta många gemensamma intressen för att höja sysselsättningsgraden och sysselsätta högutbildade i arbetsuppgifter som motsvarar deras utbildning. När man planerar studiehelheter är det bra att samarbeta med arbetslivets aktörer. Praktik under studierna stöder sysselsättningen efter examen, och arbetsgivarna har en betydande roll i att erbjuda praktikplatser. För praktik ska man i princip betala ersättning. Det borde vara lättare att godkänna kunskaper som förvärvats via arbete inom den egna branschen än idag. Läroanstalterna ska dock erbjuda tillräcklig utbildning som förbereder för arbetslivet. Undervisningen ska inte externaliseras till arbetsgivare genom praktik.

1.9 Välmående personal och studerande 

Det bästa stödet för både arbets- och studieförmågan är förebyggande stöd. Lagstiftningen kan förplikta till en miniminivå, men det är arbetsgivarnas och läroanstalternas ansvar att främja god praxis och möjliggöra flexibilitet med beaktande av olika livssituationer. Tillräcklig finansiering av Studenternas hälsovårdsstiftelse SHVS ska garanteras. Välbefinnandet ska beaktas på hela organisationsnivån i planeringen och ledningen. Även cheferna behöver stöd. Arbetsmarknadsorganisationerna kan delta i utvecklingen av lösningar för att främja välbefinnandet såväl genom kollektivavtal som i praktiska projekt. Främjande av gemenskap är ett centralt sätt att öka välbefinnandet och förebygga problem både på arbetsplatser och i studierna.

Universitet och andra forskningsorganisationer är betydande arbetsgivare för Loimus medlemmar. En gemenskap som består av experter, forskare och vid högskolor även av studerande är en krävande arbetsmiljö, och det är särskilt viktigt att ta hand om personalens välbefinnande. Visstidsanställningar och sammanlänkning av dem skapar osäkerhet. Anställningsförhållanden ska i princip vara i kraft tills vidare. Man ska ingripa i arbetets överbelastning och lönen ska i princip motsvara arbetets krav. Arbetsgivarna måste stödja sina arbetstagare om de utsätts för riktade eller andra typer av trakasserier. Strafflagstiftningen om trakasserier och riktade trakasserier av forskare bör skärpas.

2. Arbetslivet ska förnyas med människan i centrum

En hållbar framtid kräver en förnyelse av arbetslivet. Att arbetslivet fungerar är viktigt på alla nivåer. Ett fungerande arbetsliv skapas på arbetsplatserna genom samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare samt med förnuftiga lösningar från arbetsmarknadsorganisationer och politiska beslutsfattare.

Arbetslivet ska utvecklas ännu mer i riktning mot att erbjuda alla lika och flexiblare möjligheter att bygga en produktiv arbetskarriär. I utvecklingsarbetet ska man beakta olika livssituationer som gäller till exempel vård av barn eller anhöriga eller studier. Reformerna ska gälla olika delområden av arbetslivslagstiftningen, och de ska genomföras med beaktande av arbetslivslagstiftningen som helhet.

2.1 Psykisk hälsa ska beaktas på arbetsplatserna 

Psykisk hälsa är en av de viktigaste arbetslivsfrågorna på 2020-talet. Hanteringen av den psykosociala belastningen får inte vara beroende av enskilda projekt eller allmänna riktlinjer, utan den ska vara en förpliktande och systematisk del av arbetsplatsens ledning och arbetarskyddet.

Arbetsgivarens ansvar för hanteringen av psykosocial belastning måste tydliggöras och stärkas. Ansvaret får inte falla enbart på cheferna, utan organisationernas strukturer, resurser och ledningspraxis måste stödja arbetstagarnas arbetsförmåga och ork. Säkerhetsregleringen ska preciseras och tydliga skyldigheter för hanteringen av psykosocial belastning ska fastställas. Att bara betona förebyggande är inte tillräckligt utan tillräckliga resurser och fungerande strukturer.

Ett fungerande arbetsliv kräver samarbete mellan alla parter.

Företagshälsovårdstjänsterna ska stärka stödet för psykisk hälsa, men fokus ska också ligga på att korrigera arbetsförhållandena och belastningsfaktorerna i arbetet, inte bara på att stödja individens ork. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att stödja arbetstagarnas ork och hantering av belastningen i början av arbetskarriären.

Oavsett sjukdom ska arbetstagaren ha rätt att vara sjuk utan påtryckningar, hot om att bli utan lön eller indirekt prägling. Detta är en fråga om grundläggande rättigheter och ett mått på mänskligheten i arbetslivet.

2.2 Början av arbetskarriären

De första jobben är viktiga för hela arbetskarriären. Osäkerheten kring början av arbetskarriären ska minskas och unga som för första gången söker arbete inom den egna branschen ska få stöd, oavsett om det är fråga om sommarjobb eller ett längre anställningsförhållande. Ett visstidsanställningsförhållande ska alltid ha en motiverad anledning. Man måste ingripa i sammanlänkningen av visstidsanställningar.

Ju snabbare experter som utexamineras från högskolor kan utföra arbete som motsvarar deras utbildning, desto mer gynnar deras arbetsinsats det finländska samhället. Staten och arbetsmarknadsorganisationerna ska tillsammans skapa lösningar som effektivt främjar högutbildade unga experters kvalitativa sysselsättning, utan att heller glömma bort internationella experter. Detta innebär avlönade praktikplatser som hör till studierna och samarbete med arbetslivet, men också åtgärder för att främja sysselsättningen av nyutexaminerade.

Det måste vara möjligt att upprätthålla arbetsförmågan och kompetensen även när man är arbetslös.

Användningen av artificiell intelligens verkar förändra arbetsmarknaden särskilt när det gäller expertuppgifter i början av arbetskarriären. Arbetsgivarna och samhället ska se till att högskoleutexaminerade fortfarande har naturliga karriärvägar för att växa till experter även när AI-omställningen framskrider.

När sysselsättningstjänsterna har överförts till kommunerna kan servicenivån variera beroende på bostadsort. Tjänsterna för högskoleutbildade bör beaktas som en del av servicehelheten på kommunnivå. Det viktigaste är dock att alla får individuellt stöd jämlikt oavsett bakgrund.

2.3 Arbetslivet ska göras mer familjevänligt

Ett familjevänligt, mångfaldigt och jämlikt arbetsliv måste främjas med ambitiös lagstiftning. Arbetsgivarnas kunskap om familjevänlig praxis måste ökas och arbetsplatserna uppmuntras att skapa modeller och anvisningar som stöder balansen mellan arbete och familj samt jämställdhet.

Man ska ingripa i diskriminering i fråga om graviditets- och familjeledighet, och strukturer som möjliggör diskriminering ska aktivt avvecklas. 

Båda föräldrarna har lika rätt till avlönad ledighet i förhållande till familjeledighetens längd. Utöver vården av barn ska även vården av äldre närstående möjliggöras bättre än i dag. 

2.4 Arbete ska alltid vara lönsamt 

Arbetslösa vill i princip återanställas. Samhället borde stödja dem i detta. Arbetslöshetsskyddet ska vara tillräckligt och samtidigt ska arbetslösa kunna ta emot arbete, grunda företag eller studera utan att förlora arbetslöshetsförmånen. Arbetslöshetsskyddets olika skyddade belopp är en effektiv metod för detta. Det måste vara möjligt att upprätthålla arbetsförmågan och kompetensen även när man är arbetslös.

2.5 Den gröna omställningen ska genomföras socialt hållbart

Den gröna omställningen förändrar arbetsförhållandena, kompetenskraven och arbetets innehåll. Social hållbarhet måste beaktas när arbetet förändras på grund av den gröna omställningen. Den gröna omställningen kräver kontinuerlig uppdatering av kompetensen och tillräckliga möjligheter till fortbildning och omskolning i alla karriärfaser. Arbetstagarna ska tryggas möjligheten att utveckla sin kompetens under arbetstid och att övergå till nya uppgifter utan orimlig ekonomisk risk. Förändringar i arbetslivet ska inte genomföras på arbetstagarnas bekostnad. Under den gröna omställningen ska man säkerställa att kostnaderna och fördelarna med omställningen fördelas rättvist.

Underbetalning ska kriminaliseras.

2.6 Yrkesreglering ska tryggas 

Loimus medlemmar arbetar inom flera branscher som kräver hög utbildning och specialkompetens. Inom dessa branscher ska förutsättningarna för utövande av yrket, skyddet av yrkesbeteckningar och legitimeringen vara tydligt reglerade, och deras nivå ska inte försvagas.

Inom hälso- och sjukvården är regleringen en central del av patientsäkerheten. Att försvaga behörighetsvillkoren och ställningen för legitimerade yrken äventyrar tjänsternas kvalitet och kundernas säkerhet. Regleringen ska även i fortsättningen säkerställa att endast yrkesutbildade personer arbetar i krävande expertuppgifter.

2.7 Arbetstagarnas rätt att få sina rättigheter befrämjade

Kollektivavtal är styrkan i det finländska arbetsmarknadssystemet, och det måste vi hålla fast vid även i fortsättningen. Trepartssamarbete är en central och nyttig del av det finländska beslutsfattandet. När regleringen av arbetslivet uppdateras spelar arbetsmarknadsorganisationerna en viktig roll som en del av beredningen för att reformerna ska kunna godkännas i stort i samhället.

En betydande del av löntagarna arbetar inom branscher som saknar kollektivavtal. De har inte tillgång till ett representations-, förhandlings- och medlingssystem som inrättats genom kollektivavtal, där tvister i sista hand avgörs i en arbetsdomstol. Om arbetsgivaren inte följer arbetslivets lagar är det fråga om en privaträttslig målsägarfråga. Tröskeln för att arbetstagaren ska gå i rätten mot sin arbetsgivare är hög. Därför ska fackförbunden ha rätt att väcka talan, vilket ger dem möjlighet att driva sina medlemmars ärenden rättsligt även inom branscher utan avtal.

Ensamföretagares föreningsrätt i plattformsekonomin ska främjas. Tjänster som förmedlar entreprenader och uppdrag ska agera etiskt gentemot dem som utför arbetet och dem som lämnar anbud på uppdrag, även om plattformen för förmedling av uppgifter inte är den egentliga arbetsgivaren för expertarbetet.

2.8 Distansarbete ska utföras på ett arbetstagarorienterat sätt

Arbetstagaren ska ha rätt till partiellt distansarbete, om arbetsuppgifterna tillåter det och om det inte orsakar orimlig olägenhet för arbetsgivarens verksamhet. Arbetsgivaren ska dock inte ha rätt att förplikta arbetstagaren till distansarbete. 

Arbetsgivaren ska även i fortsättningen ordna tillräckliga och säkra lokaler och arbetsredskap för närarbete. Arbetsgivaren får inte externalisera kostnaderna för distansarbete till arbetstagaren, och kostnaderna för distansarbete ska kompenseras. Tillämpningsområdet för lagen om olycksfall i arbetet bör utvidgas så att den bättre täcker olyckor som orsakats i distansarbete. 

I och med att distansarbete blir allt vanligare måste man på arbetsplatserna bättre beakta byggandet av gemenskap. Att dela kompetens och tyst kunskap samt förebygga arbetsensamhet kräver fler åtgärder än vad som hittills har gjorts. Arbetsformen får inte påverka karriärutvecklingen. I synnerhet ska man se till att nya arbetstagare och praktikanter blir en del av arbetsgemenskapen.

2.9 Människohandel ska utrotas i Finland 

Arbetarskyddets tillsyn och rättigheter måste stärkas och polisens resurser och kompetens måste ökas för att man på ett genuint sätt ska kunna ingripa i människohandel, utpressningsaktig diskriminering i arbetet och annan utsugning i Finland. Underbetalning ska kriminaliseras. Invandrare känner inte nödvändigtvis väl till Finlands lagstiftning och arbetsliv. Dessutom är de ofta i en sårbar ställning även på grund av grunderna för deras uppehållstillstånd. Systemet ska reformeras så att offer för människohandel inte behöver vara rädda för avvisning om de berättar om sitt bemötande.

3. Naturresursbranscher och cirkulär ekonomi som grund för hållbar ekonomi och försörjningsberedskap 

För att lösa hela mänsklighetens stora problem, såsom klimatförändringen, spelar hög kompetens en betydande roll. Planetens gränser avgör vad som är möjligt och hållbart. Det är viktigt för Finland och hela världen att övergå till en bioekonomi som frigör oss från beroendet av fossila naturresurser. På samma sätt stärker övergången från engångsbruk till cirkulär ekonomi hållbarheten och skapar möjligheter till nya tjänster som främjar hållbarhet och livskraft.

Finlands livsmedelssystem är en central del av den nationella säkerheten, försörjningsberedskapen och ett hållbart samhälle. Inhemsk livsmedelsproduktion, en fungerande livsmedelskedja samt högklassig utbildning och forskning säkerställer att Finland kan producera säker, hälsosam och hållbar mat även under föränderliga förhållanden.

Försörjningsberedskapen måste ses som en helhet och tas på allvar.

Hållbar skötsel och användning av skogar och miljö är livsviktigt för Finland.  Särskilt skogarna spelar en nyckelroll för vår framtid: de har varit Finlands viktigaste naturresurs och grunden för vårt välbefinnande, och den önskade hållbara utvecklingen för framtiden ställer nya förväntningar på skogarna.

Finland är en föregångare i hela världen när det gäller att utarbeta nationella långsiktiga strategier och planer för bioekonomin. Förverkligandet av de mål som definieras i dessa planer ger välbefinnande och hållbar utveckling för hela samhället. Därför är det av yttersta vikt att landets regering genom sina egna åtgärder och investeringar stöder bioekonomisektorn i att uppnå målen.

3.1 Bioekonomins tillväxtpotential ska utnyttjas

Bioekonomin är en exceptionellt viktig sektor i Finland. År 2024 uppgick värdet av bioekonomins produktion i Finland till 82 miljarder euro, vilket var 16 procent av hela nationalekonomins avkastning. Skogssektorns andel av bioekonomins avkastning var 36 procent och livsmedelssektorns 24 procent. 290 000 personer arbetade inom bioekonomins branscher, vilket var 11 procent av alla sysselsatta. I uppdateringsarbetet av bioekonomistrategin år 2021 identifierades möjligheter att fördubbla bioekonomins förädlingsvärde senast år 2035 med beaktande av den totala hållbarheten. Detta mål ska eftersträvas med aktiva politiska åtgärder i enlighet med den nationella bioekonomistrategin.

Fokus på produkter med högt mervärde innebär en betydande tillväxtpotential. Att höja förädlingsgraden är centralt. Med tanke på en konkurrenskraftig verksamhetsmiljö måste Finland stödja exportfrämjande inom bioekonomisektorn starkare, särskilt i små och medelstora företag.

3.2 Den cirkulära ekonomin ska bli det nya normala

Cirkulär ekonomi är en ekonomisk modell som hjälper till att bekämpa klimatförändringen, minskningen av den biologiska mångfalden och utarmningen av naturresurser. I en cirkulär ekonomi används produkter och material länge. I praktiken innebär cirkulär ekonomi förutom återvinning även uthyrning, reparation och delning. Cirkulär ekonomi är en väsentlig del av naturbranschernas arbete inom företag, den offentliga sektorn och organisationer. Cirkulär ekonomi måste förverkligas på ett ekologiskt och socialt hållbart sätt.

Staten ska stödja främjandet av den cirkulära ekonomin genom att stödja forsknings- och utvecklingsarbetet i den vid högskolor, forskningsinstitut och företag samt genom lagstiftning.

Vid utveckling av stödsystem ska miljöskadliga stöd avskaffas.

3.3 Forsknings-, utvecklings- och innovationsfinansiering, offentlig upphandling och företagsstöd ska allokeras hållbart

Den gröna omställningens FUI-program som föreslås i bioekonomistrategin är en åtgärd som man ska satsa på. Finansieringen av forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamheten ska ökas för sådana branscher där utnyttjandet av finländsk kompetens bäst främjar uppnåendet av målen för globalt hållbar utveckling. Att begränsa klimatförändringen är mänsklighetens största utmaning under de kommande årtiondena och århundradena. Finland har kompetens i världsklass inom forskning om användningen av förnybara naturresurser och utnyttjandet av dem. Därför ska investeringar i forskning, utveckling och innovation riktas till sådana projekt som främjar övergången från icke förnybara till förnybara naturresurser. Vid utvecklingen av olika företagsstöd och stödsystem ska stöd som är skadliga för miljön identifieras och avskaffas. Vid offentlig upphandling ska hänsyn tas till ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet.

Användningen och införandet av olika AI-verktyg ska ske på ett ekologiskt och socialt hållbart sätt.

Högklassig utbildning, forskning och expertis är styrkorna i det finländska livsmedelssystemet. Vi ska satsa långsiktigt på utbildning inom jordbruks-, närings- och livsmedelsbranschen samt på forsknings- och innovationsverksamhet. Forskningsbaserad information möjliggör hållbar utveckling av livsmedelsproduktionen, utnyttjande av nya teknologier samt anpassning av livsmedelssystemet till förändringar i klimatet och verksamhetsmiljön. Dessutom bidrar det till att öka värdet på livsmedelsexporten.

3.4 Försörjningssäkerheten ska tryggas inom jordbruk, skogsbruk och industri

Under de senaste åren har olika kriser lyft fram riskfaktorer i bland annat industriella produktionskedjor, tillgången på kritiska råvaror, energiproduktion och inhemsk matproduktion. Under osäkra förhållanden betonas betydelsen av försörjningsberedskap. Att se till den inhemska produktionens långsiktiga hållbarhet blir allt viktigare i fortsättningen. Detta kräver innovativ användning av nya teknologier inom alla branscher för att utveckla den cirkulära ekonomin och hållbara användningen av naturresurser samt för att bekämpa klimatförändringen och minskningen av den biologiska mångfalden.

Inom skogsbruket är det nödvändigt att trygga tillgången på virke tillsammans med kolreserver och naturens mångfald. Kontinuiteten i den inhemska livsmedelsproduktionen förutsätter lönsamt jordbruk, fungerande tillgångskedjor för produktionsinsatser samt hållbar markanvändning. Med tanke på försörjningsberedskapen är det viktigt att bevara en mångsidig produktionsstruktur och inhemsk kompetens i hela livsmedelssystemet. Nya innovationer inom läkemedels- och livsmedelsindustrin samt den inhemska läkemedelsproduktionens förbättrade självförsörjning kräver betydande satsningar. Den gröna omställningen kräver en betydande men samtidigt ansvarsfull ökning av produktionen av kritiska mineraler. Digital försörjningsberedskap kräver system som utvecklats i Europa.

Försörjningsberedskapen måste ses som en helhet och tas på allvar. Det handlar inte bara om att säkra primärproduktionen, utan också om tillgången på insatsvaror, internationella marknader, koncentrerade leveranskedjor, energi samt konsumenternas val och tillgång till information. En övergripande förståelse för kopplingarna mellan cirkulär ekonomi och naturresursekonomi samt för industrins och primärproduktionens nya utvecklingsbehov och utvecklingsmöjligheter är alla centrala områden för Loimus medlemmar och deras specialkompetenser.

3.5 Ett hållbart livsmedelssystem

Jordbruksmiljöernas mångfald är en viktig del av ett hållbart livsmedelssystem. Odlingssystem, markanvändning och produktionsmetoder ska utvecklas så att de stöder biologisk mångfald, markens välbefinnande, vattendragens tillstånd samt kolbindningen till marken och växtligheten. Hållbar livsmedelsproduktion kombinerar produktivitet, klimathållbarhet, kolbindning och tryggande av den biologiska mångfalden. Att satsa på djurens välbefinnande förbättrar djurens möjligheter till ett arttypiskt liv och stärker livsmedelskedjans etik.

En rättvis livsmedelskedja är en förutsättning för ett hållbart livsmedelssystem.

Naturens mångfald samt klimat- och miljöfrågor är både en utmaning och en möjlighet för livsmedelssystemet. Vi behöver mätbara och konkreta förbättringar. Vi vill vara med och leta efter lösningar på livsmedelsbranschens vatten- och klimatutsläpp. Regleringen av branschen ska vara effektiv: vi vill undvika lösningar som försämrar branschens konkurrenskraft utan tydliga miljömässiga fördelar. Precis som i Livsmedelsindustrins naturhandbok, är vårt mål att stoppa minskningen av den biologiska mångfalden före år 2040.

En förutsättning för ett hållbart livsmedelssystem är en rättvis och balanserad livsmedelskedja. Förhållandena mellan primärproducenterna, livsmedelsindustrin, handeln och konsumenterna ska baseras på transparens och rättvis värdedelning. Det är särskilt viktigt att trygga möjligheterna till investeringar, produktionsutveckling och generationsskiften inom primärproduktionen. En fungerande och balanserad värdekedja stärker både jordbrukets lönsamhet och hela samhällets matsäkerhet.

3.6 Näringsrekommendationerna ska tillämpas bättre i praktiken

Näringsrekommendationer är ett viktigt verktyg för att främja en hälsosam och hållbar kost. Forskningsbaserade rekommendationer styr livsmedelssystemet mot lösningar som stöder både människors hälsa och miljöns hållbarhet. Att beakta dem i livsmedelspolitiken, offentliga upphandlingar och matpedagogiken stärker utvecklingen av ett hållbart livsmedelssystem.

Näringsrekommendationernas effektivitet förutsätter också att de tillämpas sakkunnigt i praktiken. Inom hälso- och sjukvården, socialtjänsterna och andra vardagliga verksamhetsmiljöer förutsätter genomförandet av rekommendationer, individuell handledning och näringsterapi högklassig kompetens inom näringsbranschen.

Kolbalansen i Finlands skogar måste vara positiv.

3.7 Skogarnas kolreserver ska ökas

Skogarnas kolreserver bör ökas. Kolbalansen i Finlands skogar måste vara positiv. Detta förutsätter att tillväxten är större än minskningen och att naturresurser används hållbart. Skogarnas kolreserver och kolsänkor ökas genom hållbar avverkning, markanvändning och skogsvård. Vid utnyttjandet av skogar ska man sikta på att det kol som avlägsnas vid avverkningen binds till så långlivade produkter som möjligt och innovationer inom cirkulär ekonomi, såsom träbyggnad, återvinningsbara material och produkter som ersätter fossila råvaror, vilket ytterligare ökar kolreserverna i hela naturresurssektorn. Man ska sträva efter att ersätta den skogsyta som försvinner till följd av en förändring av markanvändningsformen genom att anlägga ny skog. 

Skogarnas tillväxt, kolbindning och miljöhållbarhet upprätthålls och vårdas med skogsvårdsåtgärder som stöder trädbeståndets tillväxt i rätt tid. För att uppnå ett klimathållbart skogsbruk krävs långsiktiga åtgärder. Att satsa på långsiktigt god skogsvård och tillväxt kräver kontinuitet i incitamentssystemen.

Offentligt byggande ska förpliktas till att använda ekologiskt hållbara material.

3.8 Ekologiskt hållbara material inom bygg och industri 

Över en tredjedel av Finlands växthusgasutsläpp kommer från byggande och byggnader. Att främja användningen av virke som byggmaterial i både offentligt och privat byggande i hela landet är en av bioekonomins möjligheter att ersätta befintliga byggmaterial med ett mer hållbart alternativ. Lagstiftningen kan särskilt i offentligt byggande förplikta till användning av trä och andra möjliga ekologiskt hållbara material. Målnivåer ska fastställas för trä- och bioproduktbyggande i både offentligt och privat byggande. Högkvalitativt träbyggande binder koldioxid från atmosfären under hela byggnadens livscykel. 

Utsläppen från cement- och ståltillverkning i samband med byggandet ska minskas genom reglerings- och marknadsåtgärder, och de beslut om minskningsnivåer som redan fattats ska försvaras. Tillgången på och användningen av cement med låg kolhalt och alternativa cementmaterial ska främjas genom offentliga åtgärder, offentlig upphandling och reglering. Vid sidan av cement ska användningen av koldioxidhärdade kolnegativa betongsorter främjas. Återvinning och återanvändning av rivningsmaterial behöver stärkas som en del av hållbart byggande.

Tillverkningen av cement och stål ska omfattas av EU:s utsläppshandel och de kostnadsfria utsläppsrätter som delas ut till dem ska nu tas bort i enlighet med den i EU överenskomna perioden 2026–2034 eller snabbare.

Forskning och användning av träbaserade och andra biomaterial för att öka den ekologiska hållbarheten inom olika branscher måste stödjas.

3.9 Lita på styrkor i utvecklingssamarbetet och serviceexporten

Finland är ett toppland inom skogs-, miljö-, klimat-, naturresurs-, mark- och vattenkompetens. Lösningarna inom jordbruket är viktiga både för matsäkerheten, för att minska fattigdomen och för att begränsa avskogningen. I utvecklingssamarbete har finländarna mycket att ge som experter på projekt som rör användningen av naturresurser. Finland har mycket know-how som kan exporteras till andra länder för bekämpning av klimatförändringens konsekvenser och anpassning till klimatförändringen.

Anslagen för Finlands utvecklingssamarbete ska höjas till FN:s rekommenderade nivå på 0,7 procent av bruttonationalprodukten.

4. Naturens mångfald ska tryggas och klimatkrisen bekämpas

Finländarna måste ta hand om sin miljö. Genom att säkerställa verksamhetsförutsättningarna för högutbildade miljöexperter säkerställer vi att Finland är ett av de främsta länderna inom miljökompetens och hållbar utveckling nu och i framtiden. Miljöforskningens verksamhetsförutsättningar ska säkerställas och frivilliga naturvårdsåtgärder ska även i fortsättningen finansieras på en tillräcklig nivå.

För att skydda naturen behövs reglering som sträcker sig över valperioder.

För att stödja naturen behöver vi också förutsägbar reglering som sträcker sig över valperioder. Minskningen av den biologiska mångfalden måste stoppas. Den nationella strategin för biologisk mångfald och det tillhörande handlingsprogrammet är en nödvändig del på vägen mot en hållbar framtid. 

Klimatkrisen är vid sidan av minskningen av den biologiska mångfalden vår tids största utmaning, och för att begränsa den och anpassa oss till klimatförändringen behöver vi en aktiv politik samt kompetens på hög nivå som stöd för politiken.

4.1 Högklassigt miljöskydd och förvaltning av naturresurser kräver tillräcklig finansiering för forskning och uppföljning

Det är mycket viktigt att beslut som gäller Finlands miljöskydd och miljövård samt skogsvård grundar sig på forskningsbaserad kunskap. Det är bara möjligt om beslutsfattarna har tillgång till långa vetenskapliga tidsserier om skogarnas, vattnets, havets, organismernas, jordmånens och klimatets tillstånd. Tillräckliga resurser måste investeras i underhåll och utveckling av dessa uppföljningssystem. Dessutom behövs en tillräcklig forskningsinfrastruktur. Forskningsskogarna ska även i fortsättningen vara i forskningsbruk så att högklassig forskning är möjlig även i framtiden.

4.2 Miljöförvaltningens resurser ska tryggas

För att uppnå miljömässiga hållbarhetsmål krävs en fungerande förvaltning. Finland ska förbli ett attraktivt investeringsland som ansvarsfullt beaktar miljöperspektiven, och tillräckliga resurser ska reserveras för att säkerställa dessa verksamhetsförutsättningar på både nationell och regional nivå.

Resurser som är kopplade till miljötillståndsförfaranden måste tryggas inom olika förvaltningsområden, utan att glömma kommuner, rättsinstanser och utveckling av lagstiftningen. Ett högklassigt och snabbt miljötillståndsförfarande gynnar både miljön och de investerande företagen. För att förverkliga klimatmålen ska tillräcklig finansiering anvisas till kommuner, regioner och nationella ämbetsverk. Utöver projektbaserad finansiering behöver klimatarbetet kontinuerlig finansiering från staten till kommuner och myndigheter. Kontinuerlig finansiering som baserar sig på statsandelar möjliggör långsiktigt arbete, vilket betjänar förverkligandet av klimatmålen på ett effektivt sätt.

4.3 Skötsel av vatten och hav

Finland har lönsamma verksamhetsprogram för att sköta sina vattenområden på ett hållbart sätt. Förverkligandet av Åtgärdsprogrammet för Finlands havsförvaltningsplan 2022–2027 och det efterföljande programmet ska säkerställas. Även genomförandet av regionala vattenförvaltningsplaner ska tryggas med tillräcklig resursallokering och sakkunskap. Miljöministeriets program för effektivisering av vattenskyddet ska fortsätta och beprövad praxis ska etableras.

Vi ska övergå till användning av förnybara naturresurser överallt där det är möjligt.

4.4 Effektiva naturgärningar och förutsägbar lagstiftning ska främjas på ett omfattande sätt

Miljöministeriets och jord- och skogsbruksministeriets gemensamma miljöprogram Helmi och Södra Finlands handlingsprogram för skogarnas mångfald METSO är bra exempel på sektoröverskridande samarbete för att stoppa utarmningen av Finlands natur. Naturvårdsåtgärder som baserar sig på frivillighet ska främjas och göras mångsidigare även i fortsättningen. Finansieringen av programmen ska tryggas över valperioder.

Utöver det frivilliga skyddet behövs en förutsägbar, forskningsbaserad reglering. En mer långsiktig naturlagstiftning skulle trygga både människornas rättigheter till en hälsosam miljö, förutsägbarheten av företagens verksamhetsmiljö och förverkligandet av markägarens egendomsskydd.

Minskningen av den biologiska mångfalden måste stoppas. Den nationella strategin för biologisk mångfald som länge har varit under beredning och det tillhörande handlingsprogrammet ska utan dröjsmål godkännas. Tillräckliga resurser ska reserveras för genomförande och uppföljning av dessa för att säkerställa en högklassig nivå på skyddet och vården av vår miljö.

Staten ska skapa incitament med vilka det är ekonomiskt lönsamt att övergå från verksamheter som belastar miljön till metoder som stöder naturens mångfald och minskar utsläppen (till exempel restaurering av naturen).

4.5 Frihet från fossila bränslen

Vi ska övergå från användning av icke förnybara naturresurser till användning av förnybara naturresurser överallt där det är möjligt. Detta är särskilt viktigt och brådskande inom energiproduktion, där förbränning av icke förnybara naturresurser orsakar betydande klimat- och miljöskador. Vi måste se till att Finlands mål om koldioxidneutralitet uppnås senast år 2035.

En mer långsiktig naturlagstiftning skulle också trygga markägarens egendomsskydd.

4.6 Utsläppen från torvmarker ska minskas målmedvetet 

Torvmarker orsakar en betydande del av jord- och skogsbrukets klimatutsläpp i Finland. För att uppnå markanvändningssektorns klimatmål är det viktigt att målmedvetet och på ett betydande sätt minska utsläppen från torvmarker. Parallellt med klimatåtgärderna är det nödvändigt att hantera vattenekonomin i dränerade torvmarker och minska den belastning på vattendrag som de orsakar. Behovet av mångsidig forskning och sakkunnig planering inom branschen är betydande.

4.7 Alla ska ha möjlighet till välbefinnande från naturen 

Närnaturen har stor betydelse för människornas välbefinnande – både i staden och på landsbygden. Naturens mångfald påverkar vår hälsa. Närskogarna erbjuder möjlighet till rekreation, motion och lärande om skogsnaturen. Institutet för hälsa och välfärd THL:s program Hälsa från naturen innehåller många värdefulla åtgärder för att främja naturhälsan i samhället. På hela planetens skala hjälper planetarisk hälsa och välbefinnande till att identifiera och utveckla lösningar som ökar stabiliteten i både våra samhällen och natursystem, vilket säkerställer förutsättningarna för hälsa och välbefinnande för både människorna och naturen.

Finlands skogar ska användas mångsidigt så att de samhällsnyttor som skogarna ger sprids brett. Finland ska investera i hållbart utnyttjande av skogarnas hälso-, turism- och andra ekosystemtjänster samt i utvecklingen av naturproduktbranschen. Möjligheter att använda skogarna på ett mer mångsidigt sätt ska undersökas och forskningsbaserade beslut som ger finländarna välbefinnande ska fattas.

Naturens välbefinnandefördelar kan också vara en del av arbetsdagen. Detta kan påverkas bland annat genom planering av grönområden och beaktande av naturexponering som en del av arbetshälsan.

Försämring av naturvärden som skyddas av naturvårdslagen ska alltid i första hand förhindras.

4.8 Ekologisk kompensation och naturvärdesmarknaden som en del av hållbart naturarbete 

Möjligheterna med frivillig ekologisk kompensation har tagits i bruk tack vare ändringar i lagstiftningen, men verksamhetens tillväxt och utformningen av den bästa praxisen är ännu inte klar. Tillräckligt med resurser måste reserveras för detta och utvecklingsarbetet måste fortsätta. Försämringen av naturvärden som skyddas av naturskyddslagen ska alltid i första hand förhindras, och kompensation kan komma i fråga först efter andra åtgärder för att minska olägenheterna.

Frivillig ekologisk kompensation kräver resurser. I fortsättningen ska man satsa på att hitta lämpliga kompensationsobjekt, utveckla kompensationsregistret, marknadsföra möjligheterna till frivillig kompensation samt utveckla förmedlar- och konsultverksamheten i anslutning till kompensation. Naturvärdesmarknadens uppkomst, utveckling och tillväxt skulle öka behovet av högutbildade experter. Detta skulle skapa nya expertuppgifter inom bland annat restaurering, konsekvensbedömning, uppföljning, planering och övervakning. Samtidigt borde man sörja för arbetets kvalitet, oavhängighet och etiska principer samt för att ansvaret för att förbättra naturens tillstånd inte övergår oskäligt till marknadsaktörer utan tillräcklig reglering. Den praxis som för närvarande bildas för genomförandet av naturvärdesmarknaden kommer att avgöra dess användbarhet i genomförandet av naturskyddet.

Ur arbetslivets synvinkel är det centralt för utvecklingen av naturvärdesmarknaden under de kommande fem åren att säkerställa dess ekologiska trovärdighet, transparens och arbetslivskonsekvenser. Detta kräver tydliga spelregler, offentlig styrning samt tillräckliga resurser för myndigheter, forskning och uppföljningssystem. Själva systemet måste förhindra gröntvätt: Naturkrediterna ska basera sig på vetenskapligt definierade, mätbara och varaktiga naturfördelar.